:: Cecs-sidan : Berättelser : Kompis & Texas ::
Berättelsen är skriven i juli 2009
Ägare: Anne-Christine Westlund
Hund nr 1: Rapphönans Air Force One, kallas Kompis
Hund nr 2: Rapphönans Yojimbo, kallas Texas
Kompis
Kompis föddes den 11 augusti 2004 och Texas den 12 september 2006. Vi (min man och jag) bor i Roslagen. Att vi valde en borderterrier, berodde på att rasen bland annat hade rykte om sig att vara sund och frisk. Kompis kom till oss i oktober 2004 och Texas i november 2006.
Båda hundarna insjuknade med sitt första anfall vid 2,5 års ålder.
Texas
Hur var första anfallet?
Kompis första anfall var i februari 2007. Det började med att han låg och sov på soffan och skulle hoppa ner, bakbenen bara vek sig. Han kunde inte gå, ej heller stå, bakkroppen vred sig och han skakade. Vi trodde att han skulle dö och var mycket chockade. Jag tog upp honom i famnen, han hade kraftiga kramper. Kramperna övergick i darrningar och anfallet varade i ungefär 5 minuter. Vi gjorde en bedömning att avvakta veterinärbesök eftersom han återhämtade sig efter c:a 10 minuter. Samma dag hade vi tid hos uppfödaren för att trimma honom. Vi tog upp händelsen med uppfödaren och fick då information om att det fanns en sjukdom som kallades "Spikes syndrom". Vi hade aldrig hört talas om denna sjukdom. Kompis anfall var förmodligen symtom på detta. Enligt uppfödaren hade mamman till Kompis haft ett anfall vid sex års ålder. Vi fick lugnande besked, det behövde inte betyda att han får fler anfall. Vi skulle tänka på att fodret inte bör innehålla för mycket protein. Vid denna tidpunkt åt Kompis ICA:s hundfoder (max 20% protein). Uppfödaren beklagade och tyckte det att det var mycket tråkigt det som hade hänt.
Vad hände sedan?
Det gick några veckor och Kompis fick flera anfall. Anfallen varierade i tiden och var mer eller mindre kraftiga. Han kunde inte gå, inte ens stå, huvudet/halsen kastade sig bakåt, hela kroppen var stel, smackningar förmodligen illamående och ibland kräktes han, alltid med skräckslagna ögon. Efter kramperna övergick kroppen till att skaka. Anfallen var mycket obehagliga. Det enda vi kunde göra var att ta upp honom i sängen, lugna honom och vara med honom. Vi försökte alltid själva att behålla lugnet. Efter anfallen var han mycket trött.
Vi tog kontakt med Bagarmossens djursjukhus och träffade en specialist på neurologiska sjukdomar. Vi var där i maj 2007. Besöket gav ingenting mer än att vi fick en lista över en massa blodprov som vi skulle ta inom 48 timmar vid nästa anfall. Vi tog också kontakt med vår veterinär i Roslagen. De kunde inte ta alla prover, inte heller visste de något om sjukdomen.
Sommaren kom och Kompis hade ett anfall per vecka. Det var en jättejobbig sommar. Vi hade nu börjat söka information på nätet och fått tips om ett foder Specifics Egg and Rice. Det hade tydligen hjälpt en annan sjuk border. Vi prövade med det nya fodret.
Anfallen fortsatte trots det nya fodret. Till sist var vi ändå tvungna att åka in akut till djursjukhuset i Uppsala (Ultuna). Där togs alla blodprover som stod på listan från Bagarmossens djursjukhus. Dessutom ville veterinären sätta in medicin mot epilepsi, vilket vi valde att inte göra. Vi fick kramplösande medicin Stesolid att ge Kompis vid längre anfall. Efter två veckor ringde veterinären och informerade om att proverna var bra och att Kompis inte hade epilepsi.
Var det bara vi som hade dessa problem?
Desperationen växte, ingen hjälp från veterinärerna. Vi måste få kontakt med någon som har liknande problem. Vi kan inte vara ensamma om problemen. Under sommaren 2007 kontaktade matte, både via telefon och mail, ordförande i Borderterriersällskapet (BTS) för att få någon hjälp, tips och råd. Vår uppfattning är att BTS bör ta på sig ansvaret att informera om sjukdomen till både hundägare, uppfödare och veterinärer. Enligt BTS är det ett ringa problem, bara 3% av rasen har problem med kramper, vilket vi inte tror på. Är det maximal otur att vi har två hundar med symtom på CECS? Det finns säkert ett stort mörkertal. Jag efterlyste av BTS att få kontakt med andra hundägare med samma problem, eftersom BTS har en lista över sjuka hundar, vilket vi inte fick av BTS. I december 2007 har BTS uppmärksammat problemen med CECS i Borderterrier-bladet. En mycket bra artikel som verkligen beskriver problemen för hunden och ägaren. Matte hittade Pias hemsida på nätet. En desperat matte skrev till Pia om våra problem med Kompis och fick svar, Äntligen en kontakt med samma problem. Pia gav oss rådet att pröva Royal Canine Hypoallergenic DR 21 ett medicinskt torrfoder. Det hade hjälp hennes hund Trulle.
En hund till med krampanfall, kan det vara sant?
Nu har även vår andra hund Texas haft sitt första anfall som skedde i mars 2009. Anfallet var precis likartat som Kompis anfall. Vi satte in specialfodret direkt på honom. Fördelen (om det nu finns några fördelar) var, att nu var vi bättre förberedda men vi fick ändå en chock. Det kan inte vara möjligt att vi har två hundar med krampanfall!
Självfallet tog vi kontakt med uppfödaren igen som även denna gång beklagade det som hänt.
Kontakt togs även med BTS, där jag bl.a. efterlyste bättre avelskontroll och -strategi. BTS måste kunna sätta upp bättre regelverk åt uppfödarna så att de har en bra avelskontroll och inte avlar på "sjuka" hundar. Jag önskar ingen annan matte/husse eller hund att få uppleva sjukdomen CECS men sjukdomen verkar ha en tendens att öka. Hur få stopp på spridningen?
Vad är det som utlöser anfallen?
Eftersom vi har två hundar med krampanfall så har vi självfallet funderat mycket på vad det kan bero på. Det som utlöser anfallen är förmodligen något de äter, i vårt fall köttprodukter. När Texas fick sitt första anfall, åt han en bit fläskfilé dagen innan. Idag får hundarna inga köttprodukter. De äter sitt specialfoder och grönsaker, inget annat.
Hur är det att leva med hundar som har symtom på CECS?
Självfallet får det konsekvenser för vårt familjeliv. Det är en ständig oro. När kommer nästa anfall? Vad gör hundarna nu? Ständigt bevaka dem så att de inte äter något som de inte får. Alltid säga till andra vuxna/barn att inte ge hundarna något. Alltid ha mobil med sig på hundpromenaden. Har vi specialfoder så att det räcker över helgen? Det är inte bara att springa ner till ICA och handla. Specialfoder säljs enbart via veterinärer och vi har 9 mil att köra för att införskaffa fodret. En säck på 13 kg kostar idag 799 kr. Det blir dyrt för oss, som har två hundar, men vad är alternativet? Ja, det törs vi inte ens tänka på. Det är också svårigheter att lämna bort hundarna. Vem vill vara hundvakt till två hundar som kan få krampanfall? Man blir låst.
Hur mår hundarna idag?
Idag (juli 2009) mår Kompis relativt bra. Totalt har Kompis haft 24 anfall. Sedan november 2007 äter Kompis Royal Canine Hypoallergenic DR 21 och det har hjälpt. Anfallen har minskat i antal med ungefär 80 %. Ett av de senaste anfallet (i april 2009) som Kompis hade, varade i 2 timmar, vilket oroade oss mycket. Då satte vi in lugnande medicin Stesolid. Kompis var mycket trött efteråt. Texas har hittills haft ett anfall och det var i mars 2009.
Kompis är mycket lugn för att vara en terrier. Texas är det mera fart i. De är otroligt snälla mot barn. Barnbarnen får göra vad de vill med hundarna. Båda hundarna tycker om att leka med varandra och även med husse och matte, framförallt när vi kastar frisbee med dem. Vilken glädje det är att se dem springa, hoppa och jaga frisbeen. De är helt enkelt underbara, vi älskar dem mycket och vill att de ska ha ett bra hundliv trots deras konstiga sjukdom.
© Pimli 2005-2012
